känslan, ni vet. den fina känslan. åh va fin den är. joel, du sa till mig att du läst min blogg och att den var flummig. att den va filosofisk, men samtidigt väldigt mkt natta. men va fint, det va ju det jag ville höra. väldigt mkt natta.
new york. hmmm. som en dröm, fast en fotografisk dröm, som ett vykort. man fastnar på en gång. låt säga att det är ett vackert svart/vitt vykort. och sakta men säkert fläckas vykortet med färg. blått för längtan, rött för mardrömmar, grönt för skog. ingenting känns genuint snarare påklistrat. falska leenden.
men nu är jag i en varm saga. den är varm och skön och jag ville stanna ett litet tag. jag vill träffa de mina underbara vänner som jag försummat för länge. jag vill se deras ansikten och jag vill krama om dem och säga hej då. det blev inte som sist men jag kan inte hjälpa det. kanske får vi en ny chans. ni är fina. och jag har lärt mig läxan.
men min sista helg ska jag resa tillbaka till februari månad 2009. jag ska försöka fånga den känslan och samla ihop alla lyckokänslor jag kan, samla ihop dem och sedan låta dem falla ut åt alla håll och kanter. som ett fint avslut menar jag. sverige, vi ses snart.
