att falla och sen klättra

och så blev det höst. idag hamnade jag i ett märkligt vakuum. jag satt i en park och läste en bok. när det var dags att resa sig upp var det som att ställa sig upp i lera, jag sjönk 20 meter rakt ner och kom upp på en ny plats. ljuset var annorlunda, det skimrade mer och jag såg folk men kunde inte höra dem prata. det var som om jag var osynlig, märklig känsla. när jag kom fram till huset och öppnade dörren tog uppenbarelsen slut. tillbaka till verkligheten och hämta maya från jazz/hiphoplektionen. men under ca 5 minuter var jag någon annanstans. underbart!