en tusendels sekund

har ni någon gång promenerat, som mest vardagligapromenaden, men med väldigt djupa och allvarliga tankar, kanske inte de mest positiva utan mer i riktningen- när ska jag förstå all det här? varför ska det göra så ont och varför är jag här, jag har inte bett om det. men just då ser du ett ljus som lyser alldeles fantastiskt och höghusen runtomkring formas till gigantiska guldtackor och det känns faktiskt som att du sugs in en persisk saga där sanden tar form under dina sandalklädda fötter, himlen förvandlas till ett rosa skimmer och alla människor slutar existera för att återfödas som sandkorn som virvlar i den ljumma skymningen.

små ögonblick,

sitter i en liten segelbåt med pappa. det är kväll och vi är matta efter en lång segling. båten kryssar in bland skär och solen kastar sina sista sommarstrålar över det gröna vattnet och bildar glittrande vågor som slår vackert mot din hand som hänger ut över relingen. du minns gröna äpplen och smaken är ljuvlig. varje gång du ser ett grönt äpple kan du inte motstå att sätta tänderna i det men smaken blir aldrig densamma. det är så stilla och vackert. ditt hjärta tycks sväva precis över vågorna.

ibland kan man hamna i ett vakuum, vet ni vad jag menar. som att stanna upp på en gata med hundratals människor som passerar i vansinnigt tempo. att du stannar upp precis då, innebär en enorm förändring i rytmen och i det mönster som alla dessa människor bidrar till. som domino ni vet, först faller en, sen alla. dy stannar och din handling påverkar alla de runt omkring dig, de måste bromsa, kliva åt sidan, ramla in i dig eller bara stanna upp själva. och det blir en underbar kedjereaktion, du har plötsligt genom en tusendels handling bara ändrat ett litet mönster. den känslan är oerhört stark. prova.