"vilket språk är det" frågar han mig på tunnelbanan. "svenska" svarar jag. sen inleder vi ett intensivt men relativt djupt samtal om den författare jag läser och han ska maila mig flera andra böcker skrivna av densamme. han var intressant men också lite märklig. därför ville jag inte fastna i hans sällskap utan hoppade på ett tåg fast jag inte var säker på att det skulle ta mig dit jag ville. men ändå, ett möte som var mycket mer tillfredsställande än 100 möten hemma.
möten, 2.
duvor på en lekplats. kan inte riktigt förklara detta men när duvorna landade skapade de ett alldeles speciellt fint ljud och rörelsen var fulländad och graciös. det var ett ögonblick av total frid och stillhet.
möten, 3.
idag var jag på samma lekplats i ungefär en timma. jag var där med maya, 4 år som jag umgås med mer än någon annan här i nyc. det är lite konstigt men faktiskt sant. hon är antagligen också den personen som jag lär mest av och som inspirerar mig dagligen. hon bjuder in mig till hennes färgstarka fantasivärd där ord bildar nya förklaringar och ingenting är omöjligt. där finns hennes bästa vän jacob som gillar att reta mig och gör grimager bakom min rygg. men hur som helst, jag kommer säkerligen att återkomma till maya, det var faktiskt inte henne jag skulle berätta om. utan om alla andra barn på lekplatsen. de fullkomligt förtrollade mig. det känns kanske som en klyscha, men om så sann. hur barn är och deras underbara naiva sätt till att se saker på. jag är också ganska naiv fast ändå mer skeptisk än vilket barn som helst. men på något sätt tycks barn dras till mig och det händer varje gång jag befinner mig på en lekplats. plötsligt befinner jag mig omringad av 5-6 storögda nyfikna barnaögon som tittar på mig med oerhört förväntansfulla blickar. jag förstår inte riktigt vad de vill, de bara är där. jag pratar med dom. och om jag ska vara helt ärlig är dessa samtal de mest givande någonsin! men ni vet vad jag pratar om, men jag ger mig hän 100%. det är så oerhört roande och fascinerande! om det är något jag verkligen ser fram emot och längtar efter, så är det att skaffa barn.
efter lekplatsen var vi på wholefoods market och handlade mat. maya satt i vagnen och vi lekte att hon var en prinsessa som var förtrollad och befann sig i en djup sömn. på det viset gick handlingen smidigt och snabbt. ur högtalarna spelades "hej mickey", carola, fast på engelska. sjukt komiskt. på en sekund var jag tillbaka på lågstadiediscot med tofs på sidan, collegetröja, tajts och usa-sockar. jag minns att jag dansade tryckare med två killar som jag gillade, den ena var mjuk och väldigt svettig på ryggen, den andra var spinkig och hans blåa skjorta luktade sköljmedel.
när jag vaknade i morse kände jag mig väldigt ensam. men den känslan gick över senare under dagen.
just det, jag och maya hittade två vita stenar en dag som vi i princip varje dag flyttar runt. vi promenerar en bit, hittar en bra plats att gömma stenarna på och lägger dom där tills nästa gång vi går förbi, då kollar vi ifall de är kvar, tar med dom och gömmer dom på nästa ställe. kommer på något sätt kännas tråkigt den dagen vi misslyckas med vårt lilla projekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar